Jag tröstar mig med att kejsarens händer är bra mycket mindre än mina egna, möjligen tunnare, men det spelar ingen roll så länge hans hand inte sträcker sig längre än fyra pianotangenter.

Jag kan inte döda kejsaren idag heller. Han har någon i klorna, som så många andra dagar. De sover i samma säng, andas samma luft.

Kejsaren lindar alla andras armar, såväl som sina egna.

Kejsaren får aldrig dö. Man får aldrig döda kejsaren. Någon vill alltid döda kejsaren men så får det aldrig bli.

Och jag måste tala högt om kejsaren för att glömma det han håller i sin ägo.