Vissa ord vet en bara att de kommer förfölja en hela livet redan då en hör dem första gången. Och, inte sånt kärlekstrams nu men livet, personer en aldrig tror att det ska komma från, personer som redan ligger i fack enligt personlighet. Och så blir något fel. Eller alltså, de vill verkligen såra en. Precis såhär i slutet. När jag tänkt att det kanske är värt att kämpa sig igenom något år till iallafall. När jag tänkt att. Det var nog rätt väg. Det var nog mitt kall. Det var nog rätt att välja konsten.

 

"Jag vill inte att folk i ditt framtida arbetsliv ska hålla mig ansvarig för att du arbetar såhär."