Jag var ute i tisdags och jag råkade säga det. Jag har bara råkat göra det en gång innan, full då med, men sällskapet jag var med har såpass hög tolerans samt att jag tror att de glömt. De skulle ha frågat annars. Men jag sa det i tisdags för att jag skämtade om det först, som jag gör, och hon sa "Jag har typ funderat på det" och jag kunde inte hålla mig, "Jag har gjort det". Och hon reagerade som jag ville också. Vad, HUR. Sen pratade vi om hur. För vi båda är där i våra liv där det inte spelar någon roll längre och vi skulle göra det. Och jag har redan gjort det.

 

Och när jag väl hade sagt det sköljde det över mig nästa morgon och jag berättade för honom. Och han sa att det ändrade inget utan jag var fortfarande värd exakt lika mycket och han sa "Det låter som att du aldrig haft tillgänglighet till lyxen som är att vara säker och bekväm". Och jag sa att jag har aldrig i hela mitt liv känt mig säker någonstans. Då insåg jag att han var aldrig säker heller. Det hade aldrig blivit bra, inte så länge julia fortfarande hade anledning att beskriva mitt sinnestillstånd som 'never enough'.

 

Så nu vill jag göra det. För att i tisdags så blev någon extatisk när vi hade ett gemensamt intresse i detta. Och egentligen, så är frågan bara hur.