Första gången vi pratar är jag 14. Han har skrivit ett verk inspirerat av min väns målning. Jag skriver till honom och säger, jag vet att hon kommer uppskatta det här, hon kommer bli jätteglad. Han tackar och vi pratar lätt om annat.

 

Första gången vi har en riktigt konversation är jag 15 och samtalet är flera timmar långt. Det är som alltid när man hittar en ny vän. Allting stämmer överens. Allting är gemensamt.

 

Första gången vi ses är jag 17.

 

--

 

Det här utkastet började jag på igår och trodde att jag skulle skriva en personlig, romantisk grej och att alla skulle förstå mig. Och nu kommer vi säkert göra slut för att han är en jävla vårdslös, otillräcklig idiot. Snorunge. Idiot!!! Fan jävla helvetes kuk. Blir så jävla arg också för till och med vid såna här tillfällen så tänker aldrig själv på att göra slut. Jag tänker att han kommer göra det. Men jag kommer aldrig göra det för jag vet att det blir inte bättre än såhär. Och jag vet att ni tror att jag förtjänar bättre än det här och har en hel värld framför mig men ni är fittor lol

 

Tror ni inte att jag själv vet att det här är den enda personen på denna runda jord som någonsin funnit mig attraktiv. Tror ni inte jag VET att er statistik är högre. Och jag vet att det bara är nummer och skit!! Tror ni inte jag vet!! Att den enda personen jag legat med föraktade mig och antagligen inte ens skulle känna igen mig om vi sågs nu. Är på så genomvidrigt humör för inte ens min partner som jag varit med i ett år om drygt två veckor kan älska mig eller se förbi mina fel. Fuck me vad meningslöst livet är, det passerar inte en dag där jag inte tänker på att dödsknarka. Prostituerade är alltid stenfula och det är jag ett levande exempel på