Har börjat med en plan igen. Lite mer långsiktig. Eller inte resultatet, utan bara processen. Spara pengar. Invänta föddelsedag. Sedan, försvinna i månader.

 

Vad handlade mitt liv om innan honom? Blir ibland irriterad på den här bloggen men den är ju för att jag ska hantera honom. Hur kunde jag leva när han bara gjorde mig olycklig? Vad höll jag på med innan kejsaren var min vän? Alltså, jag älskar ju honom? Sitta i hans bil med vår gemensamma nämnare i baksätet och röka, aska ut på motorvägen, kolla öppettider på någons telefon, köra till ytterligare ett ideellt familjehus med två bilar och tre hundar. Vet de att de lever? Vet de att de har allt? Jag drömmer ju inte ens om något storslaget. Bara ett överkomligt liv där, istället för här.

 

Den kvällen när kejsaren är skitförbannad och biter på filtret av sin cigarett och sänker rutan på min sida för att jag ska delta i en arg vana. Kejsarens pojkes mjuka röst bakom oss som försöker göra saker lite bättre. Jag som inte kan tillräckligt många ord i den stunden. Vi åker hem till Greenside Drive (JA JAG VET) och dricker vodka. Snälla shotta med mig, säger han. Vi står utanför porten och får inget gjort, men samtidigt, så var det nog en av de bästa dagarna i mitt liv.