Jag råkade säga det till två till i samma kapacitet. För att en av dem ville berätta om något seriöst och hemskt så jag berättade för att visa att hon inte var den enda med samvetskval. Och jag log när jag sa det och jag skrattade och viftade bort det för jag blir inte sårbarare än så och de sa "gör aldrig om det". Och de gjorde inte så som de jag tycker om har gjort, de sa inte att det inte ändrade något och de sa inte att jag ändå var ok. De sa aldrig mer. De frågade när. Och iförsig så förväntar jag väl mig någon mån av det beteendet när jag väljer att berätta men sen sa de ordet. Så när jag kom hem skrev jag till honom att de inte sa det jag ville och att jag var dum och borde veta bättre än att berätta för folk och tro att de ska kunna vara lättsamma för man måste vara rejält skadad och distanserad för att inte bli arg när jag säger det.

 

Det är så lite jag förstår längre. Jag tänker på döden varje dag nu.