Får en mer och mer avlägsen relation till min far på grund av katalysternas standard, en ny kvinna. Alltså, jag försöker så mycket. Försöker vara trevlig och rolig men hur ska en låta bli att sakna sin mamma? Speciellt när den nya kvinnan plötsligt blir prioritet ett i nya hemmet där jag och pappa skulle börja om. Det är sån kliché att jag svettas, hahaha. Tre månader senare och de har bokat resor ihop, pappa är bara hemma 3-4 dagar i veckan. Hon kallar mig "hon" även om jag aldrig blivit presenterad så för henne, det är nog det värsta. "Det är svårt," ursäktar jävla skitpappa toffeljävel. Det är inte alls svårt. Hon har alrig känt mig som "hon", hon har ingen ursäkt alls.

 

Så jag klänger fast vid amerika mer och mer. Synd att det är det enda landet man inte kan åka till med en enkelbiljett.