Alltså ni ANAR INTE!!! Vad jag har gått igenom, eller snarare hållt mig utanför, men det är typ den enda grejen jag håller mig från att prata om här. För det är inte mitt fel och inte mitt ansvar. Men det är mitt problem. Det blir det. Och nu faller det sig så att det skulle sitta fint med en partner som ville ha en framtid med en.

 

Men ang. roligare saker så är mannen i två inlägg tillbaka min italienska barndomsväns pappa och han är sååååå snygg?? Eller charmig men ni vet. Med fem glas vin i kroppen fick jag på knagglig italienska be om en cigg och han satte den i min mun och tände den åt mig. Ni vet när man lutar sig ner i flamman och kollar upp som ett jävla fån. "Den här vinkeln igen om fem minuter lr??" Tänkte jag inombords men jaja. Han höll om mig ett tag. Men slutklämmen är att han kallade sig min daddy hahhahahhhahahah alla mina drömmar = där och då. Fast daddy på italienska är babbo. Därav tidigare rubrik osv. Fan, han var så jävla snygg. Han bad mig flytta dit. Dick bigger than the tower I ain't talkin' 'bout eiffels. Skoja hahahahah JAG BEHÖVER JESUS I MITT LIV.

 

På ett deppigt ämne igen, eftersom det faktiskt är det majoriteten av händelserna i mitt liv är så hade jag gått upp i vikt häromdagen och slagit rekordhög siffra så nu äter jag inte längre vilket verkligen inte går att dölja för NÅGON???? Lämna mig ifred ni är ju sjuka kontrollfreaks hela bunten. Försökte mig även på mina ångestdämpande igen men glömde av dem efter ett dygn så nu har jag världens minsta avvänjning från ataraktika.

 

Men årets största skämt är att jag trodde att jag skulle få ligga denna sommaren men nu närmar vi oss istället vår årsdag utan att jag har jävla hållt honom i handen på 1½ år.

Går igenom allt mellan himmel och jord just nu och han försöker inte ens hindra mig från att dö??

"Unfulfilled hopes have left her feeling uncertain and even a little fearful about the future. Needs to feel secure and avoid further disappointment; fears she will be looked over, lose her position, or lose respect. Has little hope that things will get better in time and her negative attitude leads her to place impossible demands on others or to compromise or bargain."

Your Restrained Characteristics

Giving more than she is getting back and feels misunderstood and unappreciated. Feels she is being forced into compromising and even her close relationships leave her feeling emotional distant.

Is feeling emotionally drained from stressful and tense situations. she is in need of peace and quiet in order to overcome her lack of energy and may become irritable if she does not recover.

His arrogance causes her to take offense quickly. Only those closest to her know deep down she is sensitive and sentimental.

Current events have her feeling forced to make bargains and put aside her own desires for now. she is able to find satisfaction and happiness through sexual activity.

- See more at: http://www.colorquiz.com/results.php?code=f,5,1,4,2,0,3,7,6,3,0,6,7,1,2,3,5,4,1&p=full#sthash.iaNKoHSE.dpuf

Hej. Ska ut på drinkar om några timmar, hoppas ni får en bra kväll också. Åker till Stockholm på onsdag och sedan Italien onsdagen därefter. Mitt Toscana. Som jag har längtat. Detta blir sjunde gången, det är alltid som jag lämnar det. Älskade plats. Om Toscana var en person skulle jag välja henom över kejsarens pojke alla gånger.

Löste alla mina problem med att boka en resa till stockholm nästa vecka.

 

det bästa med mig måste ju vara att jag har varit i usa? har blivit sån nu. alla vill ha coolt citylife i NY och jag vill ha fult suburban life för alltså det är helt. har aldrig känt mig så levande, alla stirrar asmycket för att medellängden i usa är 160 cm hahahahha. tycker om industriområden och skulle typ vilja leva och dö i hong kong men HERREGUD VILLALIVET!!!! det är så sjukt. att vara i DC var det bästa jag har varit med om. att vara SJUK i usa var till och med kul. kul att vara obotlig. kul att vara skör. kul att åka fula bilen. vet att jag mådde asdåligt halva tiden jag var där men omgivningen hörni. skulle varit där nu fattar jag väl. vad mycket bättre det hade varit. nu är jag bara arbetslös och utan utbildning och utan någon pojkvän som vill hälsa på. kan inte gå ut längre för börjar bara gråta för att vart jag än går är det platser jag trodde jag skulle visa honom, trodde han skulle vara här nu. han bara ligger hemma. gör av med pengar på alla utom mig.

 

vad fan är skillnaden på velvet och velveteen

blev väldigt jobbigt när jag insåg att jag trots allt ville ha en stabil, tråkig framtid

 

och med honom, också

 

:-(

finns det någon stödgrupp för folk som är i stadiga förhållanden men känner sig som en höggradig bitter singel

nä men vad gör ni då!! tänk om en kunda börja skriva *fint* igen men igår satt jag i linné och drack mig blind med lisa. alltså ingen dricker så mycket som jag gör i mitt sällskap. lisa ba, "nu är du i det stadiet där du tror du är på väg att nyktra till men du är långt ifrån", och jag ba, vet du, att alkohol är allt jag har. min bästa känsla är att vara full. om någon erbjöd mig heroin så skulle jag ta allt. och då är jag inte ens så olycklig längre. fast mitt största frågetecken är om jag kanske varit olycklig så länge att jag tror att detta är medelpunkten, och jag kommer vakna en dag och så kommer det kännas som pärleportarna men det var egentligen bara ett lugn utan konsekvenser. det känns dock som något sorts stadie av lycka även för en person vars partner inte knullar andra hahahahaha

 

obs det är inte alls det som är mitt problem det är bara en så himla bra konversationsstartare

 

ska dricka igen imorrn kommer säkert bli hindrad från mina sanna ambitioner (döden) då med

 

har väl blivit ersatt i någon mån men vet inte av vem samt att jag tycker ju ändå alltid det oavsett vad det är som egentligen pågår

 

Nej just det, det var ju det här också; Det blev inget med något besök den här sommaren heller. Har vetat det länge. Säkert en månad. Fast han sa det inte förrän för, få se, fyra timmar sedan. Sa inte att jag förlät honom den här gången för det gör jag inte. Sa att det var ingen ursäkt, något av det han sa. Han sa att han hade inte förstått tidigare, hur mycket fel han hade gjort. Nä. Och det är inte slut bara för att du förstår det nu heller.

 

Så tänkte jag, just det, det här är ju midsommarveckan, då får jag ju veta om jag kommit in på konstskola!!

 

Glömde jag nämna att på studentfesten grindade jag på min minst 10 år äldre historialärare? Samlandet av äldre män påbörjas NU, det ska det här ansiktet fixa!! (Har såpass mycket daddy issues, kram på er)

 

Var på arbetsförmedlingen och kvinnan jag pratade med efter två och en halv timmes väntetid sa att jag "verkar inte så motiverad att jobba" när jag sa att jag ville jobba deltid samtidigt som jag studerar :-( så tog hon bort alla yrkesval jag gjort och sa att jag var obestämd och oförberedd och, citat, "rökt". Signerat, vuxenlivet. I vanlig ordning grinade jag till mamma fast jag höll tårarna inne men hon hör ju sånt ändå.

 

Vill typ dö på riktigt nu hellre än att ta tag i blanketter och rapporter och inskrivningar

Är så småaktig men såhär är systemet; Han lägger ut bilder på dem tillsammans - Jag gillar bilderna - Går in på mina tumblr likes dagen efter - Tar bort bilderna ur mina likes. Alltså förlåt men jag står inte ut. Det är inte personligt eller att han ens har två partners, utan jag är bara avundsjuk på möjligheten att umgås med honom fem dagar i veckan. Hur kan han göra så mot mig? Försökte förklara att jag kände mig åsidosatt och han sa "Sorry if I hurt you" och jag sa att du kan säga förlåt hur mycket du vill men det betyder ingenting för mig förrän du börjar lägga ner tid på mig också. Det har såklart inte hänt.

 

Okej, jag tog studenten igår, hurra!! Fick en ny dator och guld och pengar. Och vin. Var på trädgården i fyra timmar och grindade på min historialärare. Tequilashots är en bra idé såhär ofta: ALDRIG. En kille låg och blödde på trottoaren utanför när jag väntade på skjuts. Det var kul men känner mig alltid äcklig. Beter mig äckligt när jag är full. Vet inte om det är min riktiga åsikt eller en reflektion av hur samhället tycker att jag ska bete mig när jag är full och i klackar. Inget blir någonsin så bra som jag vill för jag kan inte låta livet vara varierat. Det har alltid varit så, jag har aldrig accepterat att jag får vara flera saker samtidigt, i samma person. Det känns som att jag måste välja. Trevlig eller boss bitch. Söt eller ice queen. Osv. Kan fortfarande bli ledsen för att jag är för lång och elak för att vara sårbar på ett bra sätt, ingen kommer vilja hålla mig i famnen och stryka mig över håret.

 

Jag är så jävla ensam

Jag är jätterädd för framtiden, nästan konstant. Rädd att göra någon besviken, rädd att bli lämnad, rädd att bli utsparkad. Rädd att förlora allt. Förklarade för kejsarens pojke en gång när han kände samma sak att det absolut värsta som kan hända är att man blir hemlös och fryse ihjäl under natten man när man är död får man iallafall sova. Tror inte det fäste speciellt bra i hans huvud eller betydde något för honom, men jag fick perspektiv på mitt eget då. Slutstationen är döden och den är jag inte rädd för. Så då är ju problemet att jag hellre hamnar där än i något limbo av arbetslöshet.

 

Här är mina bästa minnen;

 

• 2010 - när jag och ida ser ut över san gimignano; när jag åker tll stockholm och alex kramar mig för allra första gången; när vi sitter på en bänk på mässhallens parkering och hon bättrar på sitt smink
• 2011 - när kejsarens pojke säger att han tänkt på mig på det sättet med; när noa kramar mig utanför fryshuset; när alex gör mackor klockan fyra på morgonen och sedan somnar bredvid mig
• 2012 - när jag får brevet; när vi röker på taket av noas ateljé i novemberstockholm; när alex får mig att skratta så jag trillar över altanräcket mitt i natten; när jag träffar kejsarens pojke på annandag jul
• 2013 - när kejsarens pojke frågar om vi kan sätta ett namn på det

Har aldrig känt mig som en del av något större ändå så vad spela någonting för roll. Alla står och pratar om hur de minns massa första stunder med varandra men jag är inte med i någon av de minnena. Ler och nickar. Kul. Kul att ni har det bra.

 

Jag vill härifrån, bort från hela Europa, vill bara att kejsarens pojke ska be mig flytta in men det gör han inte. Jag skulle säkert få, men engagemanget är alltid så jävla lågt. Skulle få fixa visum, pengar, förståelse för utbildning och jobb, allt på egen hand. Det ska man väl, men. Sa att det enda dokumentet han behöver för att resa till Sverige är ett giltigt pass och då sa han "Jaså?", som om han inte ens kollat upp det själv. Han har haft ett och ett halvt år på sig. Han har lovat att komma hit i sommar men han har fortfarande varken pass eller biljetter.

Jag vet inte, det är bara det att han är min första pojkvän och då vill världen att jag tar igen för all svartsjuka jag inte kunnat känna innan

 

Jag vill bo med honom och betala räkningar med honom men jag vill också lämna honom och knarka ihjäl mig ungefär varje dag

 

Vet inte. Jag sa till honom att jag inte kände mig utanför men det var ju inte heller sant