minns inte senast det gick en dag utan att jag tänkte på honom men

jag minns när alla låtar på bilradion började handla om honom

Det gick ju så bra. Och så. Faller en, faller alla. Jag blir aldrig lugn, jag kan aldrig försäkra mig om att han kommer ha något kvar att säga till mig när han kommer tillbaka till mig. Och så insåg jag att, han får hellre vara helt tyst, än att säga fel saker. Så jag sitter här och väntar på att han ska säga, "Det gick inte, han är avundsjuk, vi måste sluta". Varför skulle han? För att jag skulle.

 

Så jag ska måla naglarna ljusblå, men den enda som förstår den signalen är i en annan stad nu. Jag vill att han ska komma hem. Jag vill att han ska förstå. Jag vill höra att någon mer har det svårt.

 

Jag har sett bätte tider.

xx