Det är så obehagligt. Hela livet.

 

Först sa jag det på skämt, väldigt länge. Jag och Julia tillämpade det som något sarkastiskt motto så fort vi pratade om materialism, eller egocentrism, eller annan ytlig-ism. Never enough. Sedan sa jag det när jag pratade om att lämna staden, lämna landet, leva ett liv som de gör på film och jag var tvungen att göra det först. Jag kunde inte stanna kvar och se när alla andra stack. Never enough. Sedan tillämpade jag det på mina egna situationer, i rätt kontext men med fel motivation - jag trodde att alla andra hade nöjt sig, om de befunnit sig i min situation. Det var för girigt att vilja att kejsarens pojke skulle älska mig. Never enough.

 

Nu är det mer ett obehag, en osäkerhet om livet, att allt det erbjuder mig är något jag inte vill ta ansvar för. Jag vill ha mer men jag vill inte behöva lida längre. Jag kan inte leva såhär? "Säg till om du behöver nåt. Jag älskar dig, och jag är ledsen att det är svårt för dig just nu."

 

Jag behöver allt, Christopher. Du kan inte ge mig mer än det du har. Jag vill ha materiella ting, som ett kvitto på existensen. 16 centimeter höga louboutins och guldpläterade medusaörhängen från versace. Du kan inte ens uttala louis vuitton. Det spelar ingen roll. Jag vill ändå bara ha dem som ett substitut för tomheten, och det är skönt om du inte sätter ett namn på den.

inte för att någon jävla läser här ändå så jag kan ju lika gärna bara

• har sökt design grundnivå på hdk trots att 1. skolan ser ut som en plats man kommer dö på 2. förstår 40% av det utbildningen innebär 3. är 20% intresserad men är så rädd för sysslolöshet
• försöker vara mer feminin när jag är ledsen som någon sjuk straffgrej mot mig själv vilket ju inte behövs för är ju ändå alltid tjej för alla, alltid, överallt, hur kommer man ut, hur tar någon det på allvar, är tre år senare ändå inte "tillräckligt" trans*
• är så stressad fick bokstavera ut för pv att jag aldrig mått så dåligt som jag gör nu och han svarar med standarden "du kan prata med mig när du vill" JAG PRATAR MED DIG JUST NU KÖTTHUVUD KAN DU VARA KONSTRUKTIV
• på tal om kött var det tydligen ostronsås i min thaimat idag, informerade min mamma mig glatt om då jag svalde sista tuggan, "och varför var det det. ostron är ett djur" "JÄVLA FAN OCKSÅ" så nu har jag varit köttfri i två timmar istället för ett år. grattis
• har lyssnat på dope sen jag kom hem och grinar till "i'm sorry and i love you" VARJE GÅNG läs: fyra gånger per tre minuter. mest för att jag är så jävla elak mot världens bästa pv som bara försöker vara försiktig och snäll
• fast kan han typ sakna mig tillbaka och inte tillbringa sex dagar i veckan hos sin respektive pv för behöver lite mer stöd än en mening om dagen skickad från hans telefon pga är ett jävla vrak och han brukar få typ fyra timmar per kväll av mig
• har lagt typ 700 spänn på smink och kläder de senaste tre dagarna också pga känner noll ansvar när jag är såhär
• borde spara pengar till typ ha ett stabilt liv, leta lägenhet, åka till pv, mastektomi, hysterektomi

ja hejdå