Om 25 timmar är jag i Stockholm och tar en cigg och kliar Agri i skägget och har en flaska mangolikör i resväskan. Sen flyttar jag in i en lägenhet på medis och sover bredvid Alex. Sen får livet vara slut. Det går bra.

Vi har gjort slut och det är som att någon tog alla mina tonår och arkiverade dem under "övrigt" istället för "viktigt".

Vi är på paus och jag har inte velat skriva för jag kommer jinxa det. Har läst niotillfems inlägg med de gamla dagboksinläggen från när hon och hennes första pojkvän gjorde slut och kände att jag kunde andas lite.

 

Vi har kommit överens om att diskutera och ge varandra tid etc, vi är logiska och välbeteende osv. Men varje morgon gör jag samma sak. Råkar skicka ett dumt meddelande. Typ "Jag saknar att få säga godnatt till dig" eller "Jävla IDIOT hur kan du uppföra dig som att det bara är en vanlig dag medan jag legat och skakat under täcket varje natt i en vecka, förstår du inte att mitt hjärta går sönder". Sen på dagen mår jag ok eller iallafall lugnt, för jag gör trygghetssaker som att klappa en hund och kolla på simpsons och spela fula spel. Enkla saker. Och så ångrar jag att jag skickat meddelanden som bara motbevisar mig själv när jag senare säger att jag kan förändra mig och sluta vara arg och konfrontativ. Jag vet inte. Jag skrev till honom och ursäktade att ett meddelande låtit argare än vad jag menade och att jag egentligen bara är sur för att jag själv inte kan ge mig själv en paus. Han skrev "men du ÄR stark, hoppas du mår ok" och jag sa att ja det hoppas jag du gör med. Jag hoppas det. Nu ska jag skriva grejer som jag verkligen måste komma ihåg;

• Jag kommer aldrig styra över vad han beslutar
• Jag kommer aldrig kunna ta hand om vårt förhållande om jag inte tar hand om mig själv först
• Jag kommer aldrig skicka vettiga meddelanden innan 11.00
• Jag kommer aldrig få ut det jag vill av den här pausen om jag försöker stressa fram ett resultat