Hahaha höll på att skriva ett jätteargt pinsamt inlägg här igår om att typ. Att jag inte alltid blir behandlad som Only Child Baby Brat vilket jag är och vill bli behandlad som :/ men iallafall. Måste komma på en bra present att köpa till amerikanska mamma som tack för att jag får invadera dem. Vad ger man till en snäll lugn southern mom som man inte vet vad hon tycker om? Sån risk med typ parfymer!! Klart att man kan köpa något generellt som typ Fint Doftljus men bidrar det verkligen till att hon alltså hushåller och matar mig i en månad???

 

Återkommer om det händer något spännande men vad är oddsen

Vi måste prata om fittfeminism? Det är inte progressivt. Vaginakonst som feministsymbol är inte progressivt. I en tid där alla i min umgängeskrets påstår sig förstå transsnacket så är det en absurd mängd teorik i form av penis = man och vagina = kvinna. Det är förtryck. Inga men. Kvinnor har kukar. Män har fittor. När S*lvana Im*m sjunger om "power pussies" känner jag ingenting. Hon menar inte mig. Hon menar alla cistjejer, för alla tjejer har fittor, och alla som har fittor är tjejer. Z*ra L*rsson gör en instagrampost om att kvinnor blir förtrycka av alla, däribland "icke-män". Någon frågar om hon seriöst tror att kvinnor inte förtrycker transpersoner. Hon svarar att hon inte vet tillräckligt mycket om transpersoner för att inkludera dem. Trött på det nu. Man ska inte gå i prideparaden om man tror att meddelandet handlar om "kärlek" och inkluderar transidentiteter som en sexualitet för enkelhetens skull. Din feminism är transfobisk och transmisogyn om du tror att den bara innefattar ciskvinnor. Din feminism är värdelös om den inte är intersektionell.

"deep red velvet, slender fingers, those pinkish star rubies, naturally formed hexagons"

Hahahahhaha folk i spotlightkolumnen i blogg.se-menyn som ba "bästa lasagnen(:" ska också börja blogga så. "coola photoshopeffekter!" "söt hund" "snurrar figuren åt höger eller vänster? 77% gissar fel!" osv.

 

Ångrar snabbt att jag hånat detta nu när jag inser att det jag tänkte säga är att jag äter absurda mängder potatis och lyfter hantlar :-( ska på allas vårt älskade streetlife om tre timmar (obs suicide mission på en fredag) och avnjuta älskade billiga mojiton.

Mm ok. Heido

Bokat billiga flygbiljetter (#blessed) och ska ägna mig EN drinkkväll för att se om jag verkligen är färdig med sånt (kan ju backfire och så dras jag ner i fördärvet igen). Även shoppa pga cash rules everything around me osv. Nu befinner vi oss i ännu en tråkig countdown tills jag får sitta på en lång, lång flygtur innan jag är framme i möjligheternas land. Så blir det ännu mer blogginlägg om det sedan. Herregyd, jag är en repad skiva.

 

Hittade en låt jag älskade när jag var typ 16 och drama queen. När ska den delen av mig dö ut? Delen som älskar valser i moll och sånt. All musik som en skulle kunna göra en storartad entré till. Vad är drömmen ens?

 

Mm men iallafall. Är väl dumt att klaga på uttråkning när den beror på förväntan. En månad av väntan innan en månad av livets spets.

tänk om man inte svarade på all extern stimuli med att bli ledsen, som en smart pojk en gång sade

Ok har öppnat paket från USA och mottagit ca 20 halsband så nu mår man!! Det här återkommande temat av att mina föräldrar samlas och låtsas att de kommer överens är dock..... obekvämt..... men vad gör det när man får allt man önskat sig :-) Nu: ta en kopp kaffe och förbereda mig för att låtsas vara ett annat kön med hela min släkt. Vad gör man inte för lite resekassa. Men ikväll får jag hänga med kompiz och få en present jag valt själv hahaha. Ursäkta rikemansfasoner men mamma slog verkligen jackpoten i år när hon gav mig: kedja i äkta guld som varit gammelmormors, en flaska prosecco, morgonrock i siden, ny telefon? Jag vet att hon stack men jag har saknat att vara hennes vän.

 

Vad kan man ha på sig någonsin som inte är polotröjor mvh samma outfit i en månad

Hej bloggy det är jag. Alltså ok är _så stress_ pga kan inte boka flygbiljetter förrän nästa vecka och i fyra veckor har priserna hållt sig på 4500 tur och retur och iförrgår helt plötsligt så ba :-) 6500 :-) jag SKRIKER!!! Men bryr mig inte heller för kommer tömma mitt sparkonto om det är det som behövs. Vad är ansvar? Vad är ansvar när amerikatet kallar. I vanlig ordning har jag redan böjat få paranoia över att råka överse något dokument och bli nekad vid gränsen (två. det är TVÅ dokument och ett av dem är biljetten för i helvete)

 

Ja!! Jag fyller år på tisdag!! Imorrn återkommer jag till världen där jag har en mobil!! Vet inte om jag någonsin förmedlade detta men jag tappade alltså min telefon i toaletten och sen i golvet. Så. Jag stängde av den och såg aldrig tillbaka. Har inte läst ett sms på en månad. Inte för att jag tror att någon smsar, och om de gör det får de skylla sig själva, för min skärm är ett fuktskadat kristallkross. Men imorrn får jag en ny!! Eller mammas gamla. Men ni vet. Samma nummer. Återkommer om detta på instagram eller något.

 

Eh. Frångick poängen. JAG FYLLER ÅR och i måndags kom ett paket från usa som jag inte får öppna förrän dess. Jag är tolv år och det är det mest spännande jag vet. Öppna present! Från min exmake! Sen träffa honom om en månad! Varför kallar jag honom fortfarande det ens det är skitelakt hahaha

 

Nåja. Jaja. Hursom. Har så mycket ångest och behöver springa 30 varv runt stigberget för att släppa det. Gud vad det är tråkigt att vänta.

Idag är det ett år sedan. Jag glömmer ju aldrig någonting som har hänt sedan 2011 och framåt. Så nu är det exakt ett år sedan den 3e oktober 2014 ca kl. 20:30. Ett nytt meddelande. Han har tänkt på det mycket. Men det kanske vore bättre om vi tog en paus, "No matter how indefinite" "How long?" "Maybe it's better if it's permanent".

 

Vill inleda med att jag har växt mer det gångna året än alla andra år i mitt liv sammanlagt på grund av detta, och vår relation har dessutom blivit helt obeskrivligt 500% bättre. Vi var inte glada då. När jag läser det nu så är det helt obegripligt att vi ens stod ut. Det var så mycket fel. Jag säger inte tack vare något alls, jag säger bara, jag är så glad att vi är där vi är nu. Att vi lärt oss allt vi kunde lära från det som hände. Personen jag var då, och personen jag hade att göra med - de två finns inte längre. Det är i the ethers of infancy, nästan. Så långväga.

 

Men jag tycker ändå det är hälsosamt att diskutera sånt som har gjort ont.

 

Jag har en vän som är en månad in i sitt första heartbreak nu och jag försöker ge all kunskap jag har, sånt som jag hade behövt höra. Förstå att, inom den månaden som föregick den här dagen så hade mina föräldrar skiljt sig efter sin egna otrohetsskandal och drivit ut mig ur huset vid otaliga tillfällen för att de skrek på varandra så mycket. Jag har hört min pappa kalla min mamma saker som jag aldrig skulle kunna kalla någon annan människa. Jag hade precis slutat att telefonsäljarjobb som tagit så mycket på min redan existerande telefonfobi och sociala kompetens och, till stor mån, konfrontationsförmåga. De var i tidningen ett halvår senare för bedrägeri. Men iallafall.

 

3e oktober 2014 kl 20:30 spricker hela mitt skelett. Jag visste inte. Ingen hade varnat mig om att man får fysiskt ont av att bli lämnad. Ingen hade berättat om kramper och hur sorg manifesterar sig i ens inre. Om hur man inte sover och man aldrig heller riktigt vaknar. Om hur musik slutar låta och filmer slutar synas och mat slutar smaka. Om hur man inte kan bli frågad var kökssaxen är eller om man kan köpa mjölk utan att bryta ihop.

 

Ni förstår inte ens hur mycket jag skrev till honom. Jag skulle säga minst fem fullängdsmeddelanden per dag. Ibland om hur ont det gjorde, ibland om hur jävla elak han var, om hur orättvis han ändå hade varit i ett helt år och att det borde ha varit jag som lämnade honom, inte vice versa. Inte efter hur han ställt in en hel sommar. Inte efter hur han pratade om mig när jag inte hörde. Och ibland meddelanden där jag låtsades att allt var som vanligt och pratade om vad jag sett när jag var på promenad med min hund. Mycket om hur han kunde valt en bättre tidpunkt än tio dagar innan min födelsedag. Elva dagar innan vår årsdag. Hur kunde han. Han sa, det hade gjort lika ont även om han väntat till efteråt.

 

Åkte till Stockholm i november, precis när jag äntligen hade gått en hel dag utan att gråta. Behövde vara med någon som var lika arg som mig, som hatade honom för vad han gjorde mot mig. Bort från 50% bortresta vänner och resterande 50% som aldrig sett mig gråta förut och tog avstånd nu, för det var skrämmande. Satt på en improviserad terrass och rökte paket efter paket. Grät bara en gång på golvet i köket en morgon. Sedan kom en annan vän förbi tillsammans med sin jävla partner och jag bara. Snälla. Jag har ju gått sönder.

 

14e november har vi vårt första riktiga förlåtande samtal. I över en månad har jag bara velat att han förklarar varför. Jag tror aldrig jag fick ett svar, men jag fick sagt allt det jag hållit inne när jag försökt vara perfekt och snäll och tillmötesgående som partner. Äntligen allt. Sakerna han inte fattade att han gjort mot mig. Han sa förlåt för varje sak individuellt. Sen följde mycket interrelationsterapi oss emellan. Mycket är en dimma efter det.

 

I januari väljer jag någon annan över honom i mitt undermedvetna i en dröm och då känns det som jag vinner. I februari har jag slutat gråta. I april träffar jag honom igen och han är så annorlunda från hur han har varit. Han säger att han fortfarade mår dåligt över hur det blev ibland och jag gråter under täcket i två timmar tills han måste gå till jobbet och inte kan klappa mig i nacken längre.

 

Alltså. Fem år har jag känt honom nu. Jag älskar honom så mycket att. Tills slut slutar det spela roll vad och när man är. Tror inte jag hade en enda vän som inte sa att det enda sättet för mig att må bra igen var att släppa honom helt. Så jag åkte till honom och hade sex med honom :-)

 

Ok har tappat seriösa tråden nu men. Jag har gått vidare från den smärtan och jag ville bara prata om det en sista gång. Är det här ett kontraproduktivt inlägg? Hoppas man att jag släppte honom och aldrig såg tillbaka? Synd. Livet är inte en empowering indepency tale hela tiden. Ibland lär man sig om förlåtelse och konfrontation och diskussion istället.

 

Om 10 dagar fyller jag systembolagskund och bokar en resa. När jag började känslobloggen här så var jag avundsjuk och arg och besviken hela tiden. Nu är de min familj. Äntligen ska jag få hålla om dem igen.