Det finns inga bilder på mig och Lucifer tillsammans. Det finns inga bilder på honom som jag har tagit, eller vice versa. Det finns inga bilder där vi befinner oss inom samma ram, inte ens i bakgrunden. Tolka fritt!

 

(Från en idioti till en annan, ang. förra inlägget, nej, det tog inte slut. Jag får aldrig bråka så mycket som jag vill, får bara massa logiska tröstsvar när jag är sur.)

Jag drömde om Richard en natt. Att vi träffades på Vasaplatsen som jag känner den, rörde oss i områden där jag har bott. Han hade en lägenheten i husen som gränsar Aschebergsgatan och Vasastan(my h00d) , och hans lägenhet var helt i trä. Många rum, men bara runt tio möbelartiklar. Vi satt i ett fönster och kollade mot innergården, men jag kopplade aldrig att den såg ut som min. Han var fortfarande ihop med sin pojkvän, vi rökte och fimpade i ett askfat som stod på en trälåda, allt han sa var skitkul.

 

Vasastan hemsöker mig, tanken på att kunna vandra genom Haga och in till Linné vilken dag som helst, bara för att handla mat om det sig ville. Taket som föll ner i stora cementsjok mitt i natten i lägenhetens största sovrum. Millenniumskiftets nyårsfest. Vasakravallerna. Råttorna. Maria Blomman.

 

Jahapp. Jag inväntar slutet på mitt distansförhållande, ni då.

Mes enfants! Hej på er. Här sitter jag och äter thaimat på golvet framför min säng. Min far är, föga förvånande, full som ett ägg. Ni då? Skoja.

 

Det här med stjärntecken. Jag blev tillsagd av lille kaisern att mitt stjärntecken var skorpion om man läste av rätt, typ i solen eller månen eller dylikt. Han kan det där. Och det är så bra, för om man läser på vågens profil, vilket dagstidningarna försökt få mig att tillhöra hela mitt liv, så står det typ "utåtriktad, sportig". Tillåt mig att kasta upp. Det enda som stämmer där är typ att jag absolut inte kan ta beslut och alltid ser allt från alla sidor. Men det är inte ens sådär väldigt karaktäriserande?

 

Sedan kommer skorpionen och välkomnar med att man är sexuellt aggressiv och instabil och helt jävla rubbad. Blir ju kär i mig själv!

 

Åhhh. Jag, gladast som ensam och fågelfri, som aldrig någonsin gnällt om att inte vilja vara ensam så som de runt mig gör. Att man kan bli så dumdristigt kär, det är obegripligt. Ett och ett halvt år utan en enda tanke på att avvika, för att han kanske väntar. Självrespekt, vad är det? Man förstår iallafall varför det görs så många låtar om det.

Hej älsklingar. Jag fyller år om exakt en vecka och är rätt övertygad om att min pappa har glömt detta faktum. Jag vet även att många andra glömmer just den dagen, och de som kommer ihåg säger att, jo, de ska hitta på något för mig fast inte nu utan sedan. Det brukar inte bli så. Så i år har jag tagit tillfället i akt och samlat den lilla gruppen människor som känner sig obligerade att ge mig materiella ting på min ärade bemärkelsedag, och instruerat dem till punkt och pricka vad de bör ge mig! Så blir alla glada.

 

Jag är märkligt nog nöjd med allt idag. Jag vaknade inte med äckelkänsla och kastade av mig täcket för att rymma från alla associationer som det för med sig. Jag stannade till och med kvar i sängen och somnade om, fastän att jag drömde om mord och psykoser första halvan av natten! Det har väl att göra med att jag fick börja röka igen efter nio dagars patetiskt avbrott, tjohej. 

 

Svamlar nu. Det har ska inte vara någon jävla lyckoblogg, det ska vara olycklig kärlek och hat och ond bråd död. Men inte idag.