blå, blå

 
Åhhh. Jag, gladast som ensam och fågelfri, som aldrig någonsin gnällt om att inte vilja vara ensam så som de runt mig gör. Att man kan bli så dumdristigt kär, det är obegripligt. Ett och ett halvt år utan en enda tanke på att avvika, för att han kanske väntar. Självrespekt, vad är det? Man förstår iallafall varför det görs så många låtar om det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0