jag glömmer bort dig flera gånger om dagen det är hur bra som helst med mig

Fy fan vad jag mår dåligt av att göra saker. Det är så jävla svårt att prata om framtiden, så jävla svårt att co-existera med folk som vill saker. Flytta, resa, studera, jobba, hitta, leva. Det enda jag har velat på sistone är att duscha cirka tre gånger om dagen samt dammsuga, men kasserade det sistnämnda relativt snabbt då jag blir stressad av tanken på att städa.

 

Bra, nu har jag legat still så länge att jag får skjutsmärtor i sidan.

 

Nej men! Tråkigt att spela offer. (HAHAHA, as if.) Ska upp och tvångsäta något. Kanske typ, klippa i mitt äckliga jävla nackhår innan jag tänder eld på det.

 

Ska skriva om något vettigt någon gång också, typ näsblod och könsindelning. Men inte idag.

Jodå, dagen i ära ska vi inviga nya lägenheten på andra långgatan. Det lönar sig att vara en rik mans adoptivbarn! Jag har planerat det här så väl, jag ska gå dit med fuskpäls och chanelnaglar, doft av lavendelrökelse. Dricka jordgubbsvin och somna på balkongen. Ta det lugnt på gatorna ikväll, folket.

 

Den här veckan har jag strecktittat på RPDR Season 3, nu är jag i final top 4! Men vet att Yara åker ut i nästa avsnitt och då kommer jag grina, så vi får se. Skoja, ska kolla så fort det här inlägget har publicerats.

 

Ja ja. Nitton. Du förtjänar det bara till typ 40%.

Jag har ont i alla mina tänder och jag har slut på ursäkter till mina lärare. Varför är du aldrig här? Varför gör du inget på lektionerna? Varför möter du inte din deadline?

 

Jag gör väl annat. Ligger hemma och sover. Gör dagens åttonde kopp kaffe.

 

Alltså, missförstå inte; Jag mår inte dåligt. Olycklig, visst, men det har jag varit sedan minst två år tillbaka. Det är bara det att jag orkar inte. Jag har inte livslusten, har varken den psykiska eller fysiska styrkan. Jag blir trött så snabbt, och det enda folk gör om dagarna är att provocera och irritera.

 

Så jag går hem, duschar kokhett, promenerar iskallt, samlar mod och tar kontakt med någon som jag vet kan lätta upp men får inget svar. Går och lägger mig tidigt och hatar att inte somna direkt för då hinner jag tänka på att min säng hånar mig, för den är så stor, och jag är så ensam.

 

Men vad gör det? Han var ju ändå aldrig här?

 

Jag orkar inte mer nu. Jag gör inte det. Jag stannade hemma. Jag gjorde inte mina skolarbeten. Jag lämnade inte in blanketten för nästa års tillvalskurser. Jag slutade ta mina mediciner. Jag skrev till honom och bad honom säga att jag inte betydde något för honom. Jag fick sms. "Hahaha, skolkare." Och ja, det drog jag väl på mig själv, men det är klart att man säger att man var trött och helt enkelt skolkade istället för att berätta hur det är. Ett till. "Du har för lite kött på benen." Dra åt helvete, jag har förtjänat mina femtio kilo, jag har förtjänat dem hukad över toalettstolen och jag har förtjänat dem en halv måltid om dagen. Jag vill inte prata om det för du gör exakt såhär då, du tror att man säger åt anorektiker att äta mer, du tror att man hjälper dem.

 

Jag orkar inte mer nu, jag vill bara ligga under majhimlen insvept i hans ord.