kommer funka måste funka

"The way the sun was hitting his face revealed what he'd look like when he was older. It's a moment all lovers have, when the face of your beloved is unveiled, just for a second, and they're not quite as beautiful. I thought, before his face changed back, Even when he looks like that, I will still love him."

"i love you more than you love chaos"


alltså

det är över fem månader nu så när ska man sluta stanna upp i mikrosekunder då och då och fråga om man bara ljuger för sig själv
 
är så trött på det här landet nu, tänker mer och mer på hur skönt det skulle vara att sticka till usa men för vilka pengar, med vilka planer
 
 

mvh sur

För övrigt vet jag inte varför jag så ofta suktar efter att gå ut eller gå på fester eftersom det, och det här är alltså inget överdriv,  varenda gång hittills har involverat att något random kommer fram och förolämpar mitt utseende? Krälar ni ut från era algbeklädda stenar när ni hör att jag är på väg eller

mer än nu

Har en alldeles för oändlig förmåga att tillämpa psykologiska komplex på folk utifrån det de berättar för mig. Ser mönster i allt. Ser hur min stockholmspojke bygger hela sitt liv runt att bli omtyckt bli hörd bli sedd, för att hans familj aldrig gjorde det. Ser hur min socialistiska vapendragare pratar om män som om hon åtrår dem men hon gör inte det, för hon har haft ett så otroligt bra förhållande med sin pappa genom sitt liv, sett honom växa och uppnå, och hon har insett att hennes liv är just hennes och inte ett begrepp att slängas mellan vinglas och gatuhörn. Fatta den känslan. Fatta att vara HEL, hur jävla orättvist är inte det. Och så är man inte trasig nog heller!! Inte filmtrasig. Inte snygg och med en filmkamera som ser en röka i fönster med guldsmycken och även om man hade det så skulle det ju inte direkt hamna på någon biograf.
 
Fast det känns typ bra när ens sorg är snygg. Typ igår när jag kom innanför dörren och gled ner på golvet och skrikgrät i tjugo minuter men jag hade ju iallafall högklackade stövlar och figursydd kappa!
 
Är sååååå trött på patriarkatet. "Tycker du det är pk att ha på sig klackar när det uppenbarligen är en konstruktion för att handikappa kvinnors möjlighet att springa?" VARFÖR SKULLE KVINNOR BEHÖVA SPRINGA??? SLUTA JAGA DEM ISTÄLLET DITT JÄVLA ÄCKEL
 
Vad pratade jag ens om? Ah, psykologi. Poängen är förövrigt att jag dras till folk med daddy issues för att jag själv har dem grovt men har sluppit den lilla detaljen där jag söker mig till män som påminner mig om pappa. Tänkte mer känslomässigt, det här med att aldrig vara bra nog, etc. Kejsarens pojke kan till exempel inte ens köpa kaffe utan att undra om hans farsa skulle misstycka
 
Häromveckan han ba "vi kan ju ha sex i duschen när jag hälsar på" jag ba "så högt upp når du inte ens" hahahahahah

new ink

 

or so i've been told

i’m not just a way to spend your time until you’ve gotten it out of your system and are ready to settle down and forget about me, that’s not what this is, right?
 
Förlåt, men jag måste lägga allt mitt fokus på att vara relationsmänniska när allt bortom det är skit. Det är ohälsosamt, men jag lever nog bara för det. För låg energi för att vara akademiskt framgångsrik. För obekväm för att vara socialt begåvad. Men snäll nog att bli älskad tillbaka av en person under 18 års livstid.

and oh

my god, just please don't ever let me go
 

bae

Jag har aldrig älskat någon så mycket

så bra då


RSS 2.0