Ang förra inlägget: ja det blev ju fel sen som vi alla vet!!! Nu kan man ju gå runt och oroa sig över att sin partner ska behöva gå tillbaka in i garderoben för att hålla sig säker. Förra tisdagen var skolan så upprörd av alla rätta anledningar, men nu, en vecka senare, är Drumpf ett standardskämt hos alla som inte behöver gå runt med magen i fötterna. Jag har börjat röka igen. Panikångesten är alltid underliggande. Men, trösten ligger såklart mellan mig och E och att vi nu mer än någonsin intensivplanerar våran framtid tillsammans.

Jag var hemma på höstlov (tack folkhögskolan) fram tills idag. Sög åt mig staden och gjorde mer än jag orkade så att jag ska slippa gå runt och sukta efter shopping. Var ute två gånger, vilket bara är en ursäkt för att böga upp sig och få komplimanger. Skönt att jag har högt självförtroende trots könsdimma. Det var skönt att bli kallad rätt pronomen hela veckan (några undantag, men i förberedda sammanhang). Kom hem full igår och ringde E och vi pratade om domesticitet och valet. Den sa att om fel person vinner så flyttar den tillbaka till Kanada och gifter in mig i ett medborgarskap. Den sa nej men, seriöst. Jag blev varm i hela kroppen.

 

Skickade in min visumansökan i onsdags. Nu väntar vi sju månader.