HAR LEVT GENOM ALLA ANDRA I 18 HELA ÅR MEN NU SKA DET BLI JAG (FÖR SEX MUSIK OCH VÅLD VAR DET VACKRASTE SOM HÄNT MIG SEN SJÄLEN MIN BLIVIT SÅLD)

Bara för att det gjorde ont innan det blev bra så vill jag inte påstå att jag är ledsen längre. Men alltså. Existensen. Den är ju meninglös och repetetiv ändå.

 

Har jag berättat om dokumentet? Vad ska jag göra med det? Hon har inte tid att läsa det jag skriver längre. Eller så har hon det, men hon får faktiskt inte. Inte nu längre. Jag klarar inte av att prata med henne längre. Hon vet ingenting om mig.

 

Jag vill inte vara den som är den, men vad fan. Jag känner mig inte okej runt folk. Kan inte ta diskussionen. Det närmaste jag kommit en seriös konversation om problem var förra veckan då jag, full som ett svin, stod och rökte utanför en klasskompis dörr och pratade med ännu en klasskamrat om mitt förhållande. Om hur jag inte vågar berätta om det för någon för jag är rädd att ingen ska förstå. Att de ska tycka synd om mig. Att de ska tro att jag blir lurad. "Att de ska tro att jag blir utnyttjad. Men hur skulle jag bli det? Han är på andra sidan jorden. Han säger de finaste sakerna jag någonsin har hört till mig. Hur kan det vara fel?" Och hon höll med mig. Helhjärtat. Och sa att hon kunde inte lämna sin kille heller, trots moraliska omständigheter. Och jag sa att det var okej.

 

Han är inte någon stor, modig man som ska skydda mig. Han är världens minsta prins och jag älskar honom så jävla mycket och det bästa jag vet är när han säger "om du var här skulle du slått alla som säger saker om oss till spillror". Och han förmildrar min existens.

 

Men han

är

inte

här

hahaha orkar inte är så trött på att ingå i kollektivet "tjejer" när en benämns i skolan så trött på att vara någons "dotter" fattar inte att jag spenderat fyra jävla år med att ha förnekat den här identiteten för nu är det ju för sent

 

"är du mer bekväm i din identitet nu" "ja, eller vadå" för ja nu är jag ju 700% säker på min sak men i din heteronormativitet så betydde det att jag var ok med att vara tjej, ok med att vara "normal" igen, för det var ju jobbigt för DIG att ens tänka på pronomen

 

orkar inte grinar bara så himla mycket för att det ska kosta trettio papp att ta bort det gram fett en har på framsidan och sen kommer ingen älska en

 

är så trött så ledsen det suger så jävla mycket att vara såhär