Känner till deras område så väl nu att jag åker på hela bilfärder i mina dagdrömmer. Från Leesburg till Ashburn via Belmont Ridge. Insidan av köpcentret och lerbron över motorvägen. Jag försökte verkligen ta in min gamla nostalgi också, så som jag pratat så mycket om att röka i kejsarens bil. Och så när vi gjorde det igen, hur håller man kvar den stunden för evigt? Jag var nöjd men inte nöjd nog. Allting tar ju slut någon gång, och den vetskapen bar jag på hela vägen. Vi pratar om att jag ska åka igen till våren och jag önskar att en av mina 40 jobbansökningar kunde resultera i någonting.

Jag är nog väldigt lycklig ändå. Jag hade aldrig några framtidsdrömmar innan.

Idag igen. "Du gör ju ingenting hela dagen, varför kan du inte diska/städa/tömma soporna/bära bort glas/sortera kartong och plast" för att jag glömt det den här veckan. Trots att jag ändå gjort det varje annan vecka. "Detta skulle vara skönt om det kunde ske per automatik" ok men jag är din son inte din städrobot och idag orkade jag inte för jag försökte ta självmord i duschen förra helgen och jag är fortfarande trött sedan dess så have some chill kanske

 

Anydifficultchild, gud, tänk om någon obehörig hittade denna bloggen. Det kan ju iförsig fortfarande vara en möjlighet om det är så att någon från åttonde klass har kvar det här URLet sen det var cool vardagsblogg *:)* tveksamt dock. Annat: man ska väl ändå inte få ångest varje gång pappas nya tjej är i telefon med honom och man bara hoppas hoppas hoppas att hon inte ska komma hit.

 

Håller på att bli helt 100% stir crazy. Jag måste verkligen göra något med mina dagar. Söker in för tredje året i rad till HDK som vid det här laget antagligen bara skrattar när de ser mitt namn i ansökningshögen. Jag gör alltid min portfolio tre timmar före deadline istället för två månader i förväg som alla med ambitioner. Åh varför skriver jag bara här när jag är arg och ledsen :-/

 

Önskar att jag hade fler bilder på oss att instagramma och filtrera och skriva djupa låttexter under. Vad det är jobbigt att sakna inte bara en person utan ett helt liv, som man dessutom vet finns där borta varje dag, men som man inte får finnas i utan ett lagligt dokument

Åh gud har så tråkigt. Hur slutar man dagdrömma. Det är kallt och allt jag vill ha är ett jobb för nu får det vara nog. Men aldrig, aldrig ens ett mail tillbaka. Jag tecknar, men vad spelar det för roll. Tecknar varje dag men det är inte jag som får beröm för det på familjetillställningar. Ingen frågar ens vad jag gör. De kanske redan vet. Jag gör naglar men ingen vill göra ett commitment till akryl (förståeligt). Jag tycker att jag har så många ambitioner, men det gör inte min familj. Pappa sa, "Vill du ens hålla på med design längre? Det verkar som att allt du vill göra är sitta med din laptop". Tack, jag njuter verkligen av min depression. Om du hade lärt mig att jag kunde berätta saker för dig så kanske du skulle vara uppdaterad på varför allt går baklänges.

 

Tänker alltid, tänk om jag inte är sjuk, och bara är fast i att tycka synd om mig själv? Men samtidigt mår jag så bra nu. Jag är motiverad varje dag men kroppen låter mig inte gå upp, gå utanför dörren. Jag står still och världen rör sig, i alldeles för många månader nu. Det kommer vara två år sedan studenten i sommar och jag har inte jobbat en dag sedan september 2014.

Ju mer tid jag spenderar här desto mer vet jag att jag måste dra. Det brukade bara vara att jag saknade honom men ALLT är bättre där. Vem bryr sig om sjukvården kostar pengar, jag är ju aldrig sjuk ändå. Alla mina kompisar här bara hatar honom. Av vilken anledning? Är det dem eller jag som känner honom? Ska jag vara fast i Göteborg för all framtid bara för att det är bekvämt för alla andras rutiner? Jag måste gå. Politiken är ju samma här ändå. Att tro att vi fortfarande lever socialistiskt är ren inbillning och baserat på teorier från 70-talet. Att tro att feminism inte finns i Amerika är egocentrism. Jag. Måste. Gå. Jag klarar inte ett ord till om "konstig politik i usa" från individer som inte tror på att svenska polisen är korrupt.

 

Har bett honom fria till mig för att få visum. Han sa, "I have to get you fancy jewelry, because that tradition is still A+ with me".