when i met you in the restaurant

Har fått äventyrskänsla fast på högstadievis. Antagligen för att jag inte varit på *utflykt* sen jag var 15 för efter det blev det Extreme Traveller av mig. Men blev bjuden till danmark över midsommar och det är typ stuga + mat + sprit + kompis och då kom jag ihåg att frihet inte alltid ligger en hel kontinent bort så jag fick tillbaka lite livslust och jag insåg att jag kanske måste rycka upp mig ändå. Har typ blivit för intensiv nu och i början var det skönt när vi bara skrek om hur mycket vi sanar varandra men jag känner verkligen hur det börjar bli för tungt. Det är bara svårt. Jag vet inte hur jag ska starta konversationerna på något annat sätt. Och så skickade kejsaren ett jättefint meddelande när han var full och ba "du kan prata med mig närsomhelst för du är jättebra och jag älskar dig jättemycket". Så cirkeln är väl sluten, fem år senare.

it's only blood

Hahahhaaha läste mitt egna inlägg och ba oj vilken förnekelse :/// är det också programmerat i ens hjärna sen barnsben? Att om någon säger att den inte är kär så måste den ljuga
 
Försöker se ut som att jag gör en ansträngning nu men jag älskar feminina saker så mycket och det skulle vara enklare att vara född med snopp och sen göra massa *tjejiga* saker så är jag bara en konstig bög och inte en oseriös transperson

sex kitten honey

Är så jävla sugen på kaka? Alltså inte kakor utan kaka. Stor kompakt skumgummikaka. Tårta fast inte tårta. DET JAG FÖRSÖKER FÖRKLARA ÄR CAKE NOT COOKIE
 
Vi pratar mycket för jag försöker fylla tomheten med ord men det är såklart inte samma sak. Är hela tiden nära på att säga "I'm so in love with you" men det är en vanesak och jag tror att det är för att samhället tvingat på mig att det snällaste jag kan säga är allt som har att göra med romans. Jag pratade med honom och sa att jag orkar inte mer personer som ska tvivla på mina egna beslut om mitt egna liv och tvinga på mig heteronormativa saker som "Någon kommer bli sårad :///" HAN ÄR JU INTE HÄR ENS???
 
Det folk ser:
- Ni är kks(: Någon utvecklar alltid känslor
 
Sanningen:
- Det här är min bästa vän sen jag var 15, vi har haft ett förhållande och det slutade inte väl och vi känner båda att vi är närmare varandra nu än vi var då, när jag föreställer mig oss i ett förhållande igen vill jag bara skrika och så minns jag att inget gör ont längre nu OCH DET KAN INTE FOLK LÅTA MIG HA????
 
Bajsar på mig om en person till säger en dum grej till

heaven

Hatar att gå ut nu. Fattar inte hur jag tyckte det var kul förut. Blir aldrig full, spenderar pengar på ingenting. Idiotsnubbar som ska sätta sig vid ens bord och kallar en "tjejer" och snackar med en som om en är dum i huvudet. Trodde jag skulle orka rätta folk men vem lyssnar på det här ansiktet ens. Jag lägger så mycket tid på mitt utseende för jag tycker det är kul och nu måste jag offra det. Jag vill ha hela processen men jag kommer aldrig få den. Sen blir jag osäker och undrar om jag verkligen vill ha en ny kropp eller om jag bara är osäker och måste bli älskad lol???
 
Saknar honom så jävla mycket nu att det är helt. När vi hade sex så hade han inte sex med en tjej och jag vill bara dö där.

HAVE/MY/MONEY

Hej och välkomna till tankesmedjan!!
 
Jag fattade typ inte att när jag åkte hem från usa så var det verkligen slut?? Hade typ förväntat mig att det skulle vara lika varmt här, att jag skulle sova i hans säng, osv. Vi sa hejdå jättesnabbt på flygplatsen och sen grinade jag så fort jag kom in genom entrén. Checkade in, gick till badrummet och ringde honom och grät i luren tills planet boardade. Han sa att det är klart vi fixar ett visum. Det är klart att du får bo med oss. Men jag var ändå tvungen att gå på planet, jag var ändå tvungen att stå på Dulles International Airport i två timmar utan att gå ut igen och bara åka taxi i tio minuter tillbaka till hans hus.
 
Annat som bevisar att ja är dum i huvudet: Har jättelänge tänkt att "hmm vad jobbigt att olika individer behöver allt förklarat för sig när det gäller kön och sexualitet och identitet" och ALDRIG tänkt att de helt enkelt är del av ett strukturellt förtryck??? Typ det är klart att folk har internaliserad transfobi och homofobi etc till och med mina föräldrar??? Så har jag stått där och ba "Hm :) De Behöver Nog Bara En Tydligare Förklaring" nej de ser något onaturligt och vill inte låta dig löpa linan ut för det skulle vara obekvämt för dem att anpassa sig lol varför ger jag folk så mycket cred??? De kan inte ens låta mig göra det som gör mig 100% lycklig för det skulle innebära 0.32% förändring i deras rutin

queerplatonic

Jag hoppas att den här bloggen slutar med att jag bor där. Vad meningslöst det skulle vara annars. Jag vill att han är slutet. Jag vill göra alla besvikna och bara sticka. Nästan alla sa att jag inte borde vara hans vän, att jag måste släppa honom helt för att gå vidare. Jag vill inte gå vidare. Han är inte min pojkvän, behöver det vara slutet? Varför är tvåsamhet det högsta målet? Han sa att han läste en statistik som var att fler i vår generation väljer ett liv där man lever med alla sina kompisar istället för att vara ett par som köper hus och bildar familj och att det gjorde honom hoppfull. Om folk träffade honom skulle de kanske förstå. Eller inte alls förstå. Jag tror alla tror att han bara är en till snubbe precis som alla här i sverige är. Det känns som att folk borde känna mig bättre än att tro att jag skulle bygga mitt liv runt en Snubbe. Han är inte ens i närheten av den breddgraden. Han är den finaste personen jag någonsin har träffat, när jag började gråta så lade han sin panna mot min och kliade mig i nacken och fångade alla tårar en och en. Jag tog beslutet när jag var 15. Att jag aldrig skulle släppa honom. Vi har gjort mer gott än ont i slutändan.
 
Försöker träffa kompisar nu. Det är så svårt. Glömde att jag hade kommit ut och vissa aldrig hade hört om det förut, glömde att jag måste vara assertiv här för att folk fortfarande kallar mig samma namn. Ni fattar inte hur svårt det är att inte säga "NEJ MEN JAG FÖRSTÅR ATT DET ÄR SVÅRT, DU HAR JU ALLTID KALLAT MIG DET HÄR" och ge folk en ursäkt att inte anstränga sig. Jag förstår men det är inte ok. Om det var ok hade jag inte sagt att jag hade ett nytt namn nu.
 
Ska träffa en öbo ikväll. Hon kommer inte ens våga röra ämnet.

RSS 2.0