Har fått äventyrskänsla fast på högstadievis. Antagligen för att jag inte varit på *utflykt* sen jag var 15 för efter det blev det Extreme Traveller av mig. Men blev bjuden till danmark över midsommar och det är typ stuga + mat + sprit + kompis och då kom jag ihåg att frihet inte alltid ligger en hel kontinent bort så jag fick tillbaka lite livslust och jag insåg att jag kanske måste rycka upp mig ändå. Har typ blivit för intensiv nu och i början var det skönt när vi bara skrek om hur mycket vi sanar varandra men jag känner verkligen hur det börjar bli för tungt. Det är bara svårt. Jag vet inte hur jag ska starta konversationerna på något annat sätt. Och så skickade kejsaren ett jättefint meddelande när han var full och ba "du kan prata med mig närsomhelst för du är jättebra och jag älskar dig jättemycket". Så cirkeln är väl sluten, fem år senare.