Vår internetkoppling gjorde sin efterlängtade återkomst igår. Jag fick så dramatiskt som möjligt återförenas med min hatsukoi (Alltså. Jag väljer att inte se vissa delar av mitt förflutna.) och det var väl inte idealiskt, men mer än nog för mig. Jag är ju sådan. Låtsas och ljuger. Jag ska vara ärlig och säga att på sistone har jag tänkt över hela situationen, hur blir det med oss, hur beter han sig, hur hanterar jag det, vem gör vad, bla bla. Svaret blir; Vänta och se. På riktigt. Jag är ju så helvetiskt fürelzkad, så jag tänker helt enkelt vänta till December och se vad vi beslutar. Sedan får det gå som det går. Jag och mina uppskurna handleder.

 

Ja ja. Jag sa att jag skulle sluta röka, men jag tänker börja igen i helgen.