Ta mig inte på orden, men;

 

Jag tror att detta var en helt acceptabel vecka. Jag tror att jag fick höra massa fint och jag var pedagogisk i skolavseende. Jag kunde kasta av mig saker som var negativa, eller iallafall till stor del. Sedan panikgrät jag imorse och sabbade mitt bassmink totalt, men det är en petitess. Jag var bra den här veckan. Helgen, not so much. Men jag var bra. Jag var lugn.

 

Så imorgon hoppas jag att jag kan inleda en hel vecka av att stanna hemma, bara för kontrastens skull. Svälja något gammalt och kväka upp det igen. Räcker det som anledning till att folk ska tro på att man är sjuk? För de ser ju inte den sjukdomen jag har haft inom mig i tre år nu. Vi måste ha ett fysiskt symptom.

 

Fingret i halsen, låt mig vara.