Det här varit rätt bra att ta en paus från sociala åtaganden. Typ att jag har kunnat vakna och vetat att ingen kommer ringa mer. Alltså, det är inte ens sorgligt. Det är så skönt. Och jag kan komma tillbaka när jag vill. Eller, inom en rimlig tidsram.

 

Att börja plugga igen, det är också okej. Är utan min vapendragare men det är liksom inte ettan om igen. Jag känner ju alla nu. Det blir väl ett ensamt bord i klassrummet då och då men det överlever jag också.