För sisådär fyra timmar senare lämnade jag Tsar Aleksandriy på tåget till Stockholm, fastän att jag hellre ville låsa in honom hemma. Men vi lär ju återses snart nog, med tanke på hur ofta jag försöker masa mig dit. Under hans femdagarsvisit lyckades vi: köpa massor av mat, se på lite film, fika lite här och där, besöka lokala vänner, bli skitförbannade på debatter som vi inte tog del i, och så vidare. Åh, pluttiz. Saknar honom redan.

 

Ja, iallafall. Jag vet liksom inte hur jag ska balansera inläggen här? Jag är inte förbannad på det sättet, jag bara lägger fram fakta på det viset. Det är en rätt svår situation jag har försatt mig i, plus att jag ser allting svart på vitt. Jag vet inte. Jag blir bara så less på vissa mönster.

 

Ja? Nej? Jag har lov nu. Jag behöver inte bry mig ett jävla skit om någon alls förutom mig själv. Och det ska jag helst aldrig någonsin mer göra heller.