Har feber och diverse blodsjukdomar, men måste få ur mig att på nätterna hemsöks jag av hans händer över min rygg, och det blir inte bättre av att jag tar på mig petrolstickningen, och känner det igen, och igen, och igen.

 

Jag vänder jag mig i smärtor i 9½ timmar, och när alarmet ringer så har jag inte sovit en enda sekund. Jag går upp och får temperatursvallningar, sätter mig i soffan och ringer mamma och säger att det går inte, jag lämnar inte huset idag. Jag lägger mig igen, ignorerar telefonsamtal från folk som vill mig väl, vaknar 13.05 och dricker två koppar te för att sedan trycka ner 4 isbitar i halsen. Jag blir svimfärdig av att gå från ett rum till ett annat och jag blir påmind om hans hand runt min arm, att han efter den dagen då jag blir medvetslös på en bakgård drar med sig vattenflaskor överallt och är övertygad om att jag måste stödja mig på honom.

 

Igår morse meddelar han mig att han har köpt parfymen jag bär för att ha ännu en grej som påminner honom om mig.

 

Under mina vakna stunder studerar jag mina händer och tänker på hur han var förundrad över deras längd, och att han kallade mig elegant.

 

Jag kan inte sätta någon gräns för hur ont det kan göra. Inte när det är på ett så bra sätt.