Om ni undrade hur det var i Stockholm, menar jag. Glömmer så fort. Var så trött, så uppgiven. Vi kan ta det någon annan gång, tror jag.

 
Annarsch då. Är så glad, ni har ingen aning. Han gör mig gladare för varje dag; jag fördömer mig själv för att jag har blivit exakt den sortens person jag avskyr alla andra gånger. Men jag kan inte fördöma lycka heller. Men det är pinsamt. Eller som jag sa när Julia frågade;

 

"Hur är det att ha pojkvän nu då?"

"Äckligt."