Det är knappt så att jag kan bärga mig att ha på mig höstkläder igen. Knappt så att jag kan hålla mig från att kasta mig på telefonen och fråga exakt varje person i mina kontakter om de vill ut och ta ett glas vin. Av någon anledning låter det som mer av ett commitment än att ta en öl men jag kan inte ens låtsas att jag kan dricka öl. Det är väl psykiskt det också, antar jag. Sen vill jag förresten bara dricka med kanske sammanlagt 3 personer i min kontaktlista.

 

Ett jätteskönt minne jag har är att vara ensam på konferenshotell i Stockholm, hissen är mörkröd, fönstrena går att öppna på vid gavel men jag har inga cigg och det är ändå förbjudet att röka. Alltså, cigaretter? Världens bästa grej. Har rökt i kanske tre år och det är fortfarande så jävla kul?

 

Ett till är när han är uppe i varv på sin veranda och jag sätter mig på marken och säger lugn. Det är över nu ändå, sitt ner. Det är den 6e januari 2012. Han somnar i min famn på soffan klockan 5 på morgonen.

 

Har slutat älta att han inte kom hit och börjat tänka att jo, jag skulle nog lägga 10 000 till på att åka dit igen.