Jag är inte redo att prata om det. Jag kommer aldrig vara det. Ingen förstår på samma sätt som de förstår där borta. I två veckor bara svepte jag fram i den nylagda kontinenten och hängde på mig mer och mer guld varje dag. Rökte i en bil. Förlåt, rökte i VÄRLDENS BÄSTA BIL. Kejsarens bil. DEN kejsaren. Hela mitt livs anti-hjälte, den smartare halvan, den föredragna partnern. Han säger åt mig att sitta fram och att vår fd gemensamma make ska sitta bak. Alltså, jag älskar kejsaren. Han är den smartaste jag vet. Vi satt på starbucks och han vek pappersstjärnor av sugrörspapprena.

 

När jag låg med kejsarens pojke så var det inte ett misstag eller något av bara farten, det var mer som "det skulle vara konstigt om vi INTE gjorde det här". Efteråt sa han "Jag frågade min kille innan du kom hit om det var ok att jag gjorde allt det här med dig och han sa ja. Jag trodde det skulle hända redan igår"

 

Ok planera mer då jävla freak hahahhahah?

 

Dör av saknad :-( men nu ringer han mig snart så fort han slutar jobbet