Grejen är att när vi gjorde slut så var han ändå kvar. Även om det inte var vi längre så skickade jag ändå meddelanden varje dag för jag hade panik och han lät mig skriva allt jag behövde, han kommenterade där han kände att han kunde, och efter en månad av den katastrofen så hade vi ändå ett sansat snack om allt vi hade upplevt. Sen blev allt som vanligt igen. Jag märkte inte det då för jag var så övertygad om att allt var förstört för alltid och han skulle aldrig ens tolerera mig igen, men jag hittade våra gamla konversationer häromdagen och det var precis som vanligt.

 

Så jag vill inte bli kär i någon annan och sedan göra slut med den och inte kunna luta mig på den ändå. Det är väl naivt men jag vill inte. Jag vill aldrig ha så ont igen, inte veta om det kan göra ondare änså.

 

Och nu är det ju typ 300% bättre än det någonsin var i vårt förhållande.

 

Vet inte vad som försiggår just nu men mina vänner hänvisar det till att vi är ihop. Jag har ingen kommentar till det. Jag försöker bara vara nöjd med det jag har utan att bli besatt av framtiden.