Blir bara ledsen av att förklara. Alla har åsikter som jag inte har bett om att få höra. Folk som påstår sig veta saker om transpersoner försöker inte ens säga rätt om mig. Har typ jätteångest nu? Känns som att alla val jag gör är för evigt. Bra sak: hoppas på snabb tatuering av snel ven i sthlm om en månad. Mindre bra sak: kejsarens pojke sätts snart i omlopp bland boende igen och han kommer typ, dö. Alltså är livrädd att han försvinner. Jag vet inte hur man tar hand om det hur väl jag än förstår upplevelsen. Vi är ju separata människor och det som hjälper mig hjälper inte honom. Han har det bra, men inte i huvudet, och det är typ det sämsta en person kan ha. Jag vet inte hur man hjälper. Jag vet inte hur jag ska rädda honom den här gången så lägger allt mitt hopp i händerna på kejsaren istället. Obs, jättetrött på analogierna som 16-åriga jag hittade på om dem för att undvika att skriva ut deras namn men nu är det ju så det är.

 

Ja ja. Ska passa en katt i en lägenhet utan wifi och det typ DRIVER MIG TILL VANSINNE är så jävla beroende av internet att jag river ut mitt hår av bara tanken på att vara utan det :-) kram