Läste mina gamla inlägg och hade gränsångest inför resandet förra gången ocks, precis som jag minns. Jag kom över det på någon dag nu. Blir mest nervös på ett bra sätt. Den långa, långa väntan som aldrig tar slut hur fort dagarna än går. Nåja. Det är ju nu man ska vara glad att man har något att se fram emot. Synd bara att jag har ONT I HELA JÄVLA KROPPEN!!!!!

 

Ok det jag tänkte säga iaf är att hoppas jag kommer ihåg att blogga mer denna resan för forna inläggen ser tragiska ut :-/ men jag har väl valt mellan upplevelse och dokumentation. Måste lägga mig ner nu hejdå