JAHA. Lever dag till dag i hopp om att undvika USA-politiken som ändå blöder in i mitt och E's liv i alltför snabb takt. Vi försöker prata om annat men hamnar snart där igen. Av mina vänner förväntas jag komma med någon slags debatt, som om jag diskuterar politisk moral och inte ångest med min partner. Vi pratar inte lagar. Vi pratar inte avtal. Vi pratar om att orka dag till dag. Vi pratar om att stå bakom varandra. Vi vill inte säga hans namn på vår egen tid.

 

Och så ska man ändå kunna sitta vid middagsbordet och skratta åt hur ful och korkad han är, som om man inte är livrädd. Alla mina senaste inlägg handlar om det, alla mina statusuppdateringar. Det är oifrånkomligt, ens för en dag.