igår, en kvalmig onsdag i virginia, friade jag till E efter lunch då vi stod utanför huset med varsin kopp kaffe. jag hade redan fegat ur två gånger under vistelsen. köpt blommor, stått tyst. jag sa, jag har något att fråga dig, och tog fram chiffonpåsen med egengjord silverringar ur innerfickan. 

E sa; är det här vad jag tror det är? jag sa, jag vill vara med dig för alltid. nu ska vi gå och passa in ringarna på lördag (jag gjorde E:s för liten). 

hörni. visst vore det vackert om bloggen slutade här? vi får se.